Min bakgrund med egna ord

 
Redan som mycket liten började rita och teckna på allt jag kom över. Detta intresse har sedan följt mig genom hela livet men det var skogsarbetare jag ville bli från början.
När jag var 5 år frågade jag min pappa om jag kunde få följa med till skogen och lära mig skogsarbete, – Visst får du hänga med mig men du måste ju ha en yxa, jag tror vi tar mammas köttyxa så du kan hjälpa mig att kvista.
Sagt och gjort, när vi kom till skogen började jag hugga med köttyxan allt vad jag kunde men ganska snart gick skaftet av, sedan var det inte så roligt längre.
Trots att min far jobbade och slet väldigt hårt hade han alltid koll på vad jag gjorde och hade tid för mig när jag behövde hjälp. Jag ramlade och snubblade om vartannat bland ris och stenar, om jag behövde hjälp att komma upp ur det tjocka riset eller om jag fastnat med foten i en håla var han alltid där och lyfte upp mig skrattande och frågade om jag letade efter något i riset. 
Om det blev tråkigt någon dag brukade jag bygga en koja som vi kunde krypa in i och sitta eller halvligga och äta vår matsäck. Han verkade tycka att det var lika roligt som jag när han som den kraftkarl han var, kröp in i min lilla koja som kanske mest liknade en rävlya i storlek men han brukade tycka att jag gjort det fint och mysigt där vi satt hopkrupna och åt våra smörgåsar. När jag tänker tillbaka på detta idag blir jag nostalgisk och förstår jag vilken fin pappa jag hade och dessa minnen glömmer jag aldrig.
Någon skogsarbetare blev jag aldrig och tur var nog det eftersom det var ett otroligt hårt arbete på den tiden.

Senare i livet fick jag anställning som tillskärare och pressare på Hovmans konfektion AB i Hovmantorp. Där fick jag också ett erbjudande om att få månadslön och hoppa in där det behövdes. Jag trivdes fint och hade en bra och trygg inkomst. Samtidigt och vid sidan om mitt dagliga arbete läste jag varje kväll och veckoslut på stora och krävande korrespondens utbildningar på Hermods. 

Till min stora glädje fick jag 1970 erbjudande om en lärlingsplats som glasgravörelev på Strömbergshyttans Glasbruk. Jag slutade alltså på ett tryggt och välavlönat arbete till förmån för en lärlingsplats med låg lön men i stället fick jag möjlighet att arbeta med teckning och ett skapande arbete. Än idag kan jag minnas hur oerhört glad jag var för denna lärlingsplats som sedan ledde till att jag blev utbildad glasgravör.
Min chef Gunnar Abrahamsson, har haft stor betydelse för mig och min utveckling inom branschen. Han gav mig hela tiden svårare och mer komplicerade gravyrer och arbetsuppgifter, vilket jag är mycket tacksam för idag. Gunnar är den bästa chef jag har haft i mitt yrkesliv. Bland annat fick jag förtroendet att gravera en fantastiskt stor glas-skål med Amerikas alla delstatsblommor. Skålen var av gigantiska mått och mätte hela 60 cm i diameter. Den levererades till Vita Huset, USA.

1974 kände jag att tiden var mogen, för att öppna en egen ateljé och gravörverkstad. Jag graverade på frilansbasis åt många av Glasrikets större Glasbruk, Bergdala, Åseda, Skruf och Krona Bruken. Bergdala Glasbruk drevs då av den legendariske disponenten Elving Konradsson. Under cirka 5 års tid graverade jag uppskattningsvis 20 000 glasblock enbart till KF – koncernen, vilket innebar att blocken levererades så gott som till samtliga Domusaffärer som då fanns i Sverige.
Det var mycket stora jobb jag fick av Konradsson men tyvärr innebar det ofta en stor stress i arbetet eftersom det alltid var hårt pressade priser och korta leveranstider. Det positiva var att jag lärde mig att arbeta snabbt. När jag fick mina order, kunde det se ut på följande sätt: 500st Rådjur – 500st Isbjörnar – 500st Älgar och 500st Vikingaskepp. Beställningarna återkom på samma sätt om och om igen, i flera år. Något konstglas var det alltså inte tal om utan mitt arbete gick mera ut på att ”dekorera” och i många fall ta bort fel och täcka blåsor med gravyrerna på de gjutna blocken.

1977 flyttade jag mitt företag till Helgö, som ligger cirka en mil utanför Växjö. Där utökade jag min rörelse med ännu en avdelning som innebar att jag också började arbeta med gravstenar/gravvårdar i eget Stenhuggeri. Jag graverade och högg in nya texter, kompletterade och renoverade befintliga gravvårdar och arbetade som ombud åt Bröderna Wallins Stenhuggeri AB i Älmhult som då var ett av Sveriges största stenhuggerier. Jag servade i genomsnitt 23 kyrkogårdar runt om i Småland och Blekinge. 1982 slutade jag denna verksamhet på grund av alla de hälsorisker som arbetet medförde.

Då hade jag redan börjat intressera mig för Sveriges finaste utställningsbilar. Jag kom i kontakt med några av de allra bästa bilbyggarna och graverade på rutor och speglar in och utvändigt. En period åkte jag runt på olika bilmässor och graverade inför stor publik. Den bilbyggare som jag arbetade mest med heter Bernt Karlsson. Vid denna tidpunkt byggde han bland annat om en VW 1955 års modell som han döpte till ”The Pink Lady”. Jag fick äran att gravera alla rutor på denna bil 1984. Denna skapelse blev Europas mest prisbelönta bil. Bernt flyttade hela sin verksamhet till USA 1985-86, i dag räknas han som en av världens skickligaste bilbyggare. I många år och i flera omgångar har man kunnat se honom i arbete på TV-kanalen Discovery bland annat.

1987 fick jag Växjö Kommuns Kulturstipendium, vilket jag naturligtvis blev mycket glad  för. Vid denna tidpunkt hade jag också börjat designa och skapa mitt eget konstglas. Under årens lopp har jag arbetat med många av Sveriges skickligaste mästare i glasblåsning.
En av dem jag aldrig glömmer var Germano Padoan som ursprungligen kommer från Murano, en fantastisk mästare som kunde forma i stort sett vad som helst med glaset. Han jobbade och var även delägare på Gränna Glasbruk.
Sedan början av 2000 talet har jag arbetat med Studioglashyttan i Åhus. De är specialister på tjockt och exklusivt glas vilket passar mig mycket bra. I stort sett allt konstglas jag skapar är signerat med Unik eller Unique, vilket betyder att det tillverkas enbart i ett enda exemplar. 

Om jag går tillbaka lite till mitten av 1980-talet har jag även målat och graverat glastavlor. Jag hamnade också i Guinness Rekordbok 1992 och 1999 som skapare av världens största graverade glaskonstverk. Rekordet från 1999 ligger på 5,3 kvm. Titel på verket: ”Ett skepp kommer lastat”. Här kan man ha i åtanke att en normalstor gravyr ligger i storleksordningen 10×10 cm.  

Mellan 1993-1998 jobbade jag som gallerist och innehavare av Slottsgalleriet på Huseby Bruk. Där hade jag utställningar med många av Sveriges allra främsta konstnärer. Prins Sigvard Bernadotte var en av de utställare som jag minns bäst, en gång i tiden var han en av de absolut skickligaste formgivare och industridesigner vi har haft i Sverige. Jag har även drivit flera andra konstgallerier i eget namn under kortare perioder, bland annat i Göteborg och på Öland.

När det gäller mitt eget måleri, startade jag i början av 1980-talet med att måla i olja, tidigare hade jag bara tecknat och skulpterat. Jag jobbar på samma sätt i mitt måleri som jag gör i min glaskonst, skapar det som jag för stunden känner. I dag tycker jag mest om modernt måleri med spontana och fantasifulla alster men jag är en ”allätare” och gillar allt som jag själv anser är bra konst enligt mitt eget sätt att se det och det är ju det viktigaste. 

Växlingarna mellan mitt måleri och arbetet med konstglaset, passar mig väldigt bra, då är det hela tiden roligt att skapa och jobba. Vissa tider jobbar jag enbart med glas för att sedan växla över till en period med mitt måleri.
På våren 2002 började jag få problem med vibrationsskador i min arbetshand och 2005 var jag tvingad att sluta med de riktigt komplicerade glasgraveringarna som varit mitt specialområde i 36 år.
Sveriges skickligaste läkare på området i Malmö och Lund försökte hjälpa mig med olika behandlingar men efter två år fick jag det tråkiga beskedet att jag borde sluta med de vibrerande gravyrhandstyckena.

Sedan 2007 har jag haft ett samarbete med en av världens främsta virusforskare, Mohammed Homman från Stockholm. Han har uppfunnit ett helt nytt sätt att genom datorprogram diagnostisera virus. I och med vårt samarbete började jag skapa målningar och konstglas i form av viruspartiklar som han sedan använder sig av för att marknadsföra sitt forskningsföretag Vironova.
Vårt samarbete ledde också till att Mohammed och jag blev inbjudna till Nyhetsmorgon TV4 på Nobeldagen 2008, för att visa konstglaset och målningarna samt att berätta om vårt samarbete. Anledningen till vår medverkan på Nyhetsmorgon var att tre virusforskare fick Nobelpriset detta år. I det stora hela är nog skapandet av konstglas i form av viruspartiklar och makrofager som tillhör immunförsvaret och mitt samarbetet med Homman bland det intressantaste och roligaste jag har gjort som konstnär.

2013 fick jag nöjet att skriva några artiklar för en tidning som bland annat handlade om några av våra duktigaste konstnärer från Kronobergs och Kalmar län: Björn Gidstam, Kjell Sundberg, Laila von Wendel, Carlos R. Pebaqué, samt en artikel om Per-Åke Johansson, en mycket duktig och intressant schackprofil från Kronobergs län.

Välkommen in på min hemsida och min egen lilla värld med konst.
Jim Johnsson